Den bibliska instruktionen att smörja de sjuka med olja är rotad i förhållandet mellan tro, bön och Jesu Kristi fullbordade verk. I Jakob 5:14--15 (James 5:14--15) instrueras troende som är sjuka att kalla på församlingens äldste, som ska be över dem och smörja dem med olja i Herrens namn. Avsnittet förklarar sedan att trons bön ska frälsa den sjuke och att Herren ska resa upp honom. Ansvaret är betydande: Skriften leder den sjuke mot andligt mogna troende som förväntas besitta kunskap, förståelse, visdom och mognad i utövandet av sin tro. Markus 6:12--13 (Mark 6:12--13) ger ett tidigare exempel, och beskriver hur lärjungarna predikade omvändelse, drev ut demoner, smorde många sjuka med olja och botade dem. Deras handlingar grundade sig inte på någon medicinsk egenskap hos oljan, utan på den auktoritet Jesus hade anförtrott dem och deras tro på Guds kraft. Att smörja de sjuka är därför inte enbart en tröstande religiös sedvänja. Det är ett yttre uttryck för tro på det helande som åstadkommits genom Jesus Kristus.
Smörjelse är en profetisk trosgärning: en handling utförd i den naturliga världen för att synliggöra vår förtröstan på det Gud har etablerat i den andliga världen. Jesaja 53:5 (Isaiah 53:5) förklarar att genom Messias sår blir vi helade. Utifrån denna förståelse smorde inte lärjungarna de sjuka i ett försök att övertala Gud att göra helande tillgängligt. De smorde i tro och förkunnade genom sina handlingar att det helande som Kristus tillhandahöll redan var etablerat, även när dess manifestation ännu inte kunde ses. Detta förklarar varför trons bön är så central i Jakobs instruktion. Oljan i sig är inte källan till helande; den är ett konkret uttryck för den andliga verklighet som de som ber sätter sin förtröstan i. Jesus har anförtrott sina efterföljare ansvaret att handla i hans namn och auktoritet. Att smörja de sjuka är ett sätt på vilket tron blir synlig, medan äran för varje äkta helande uteslutande tillhör Herren.
Smörjelsens Hus