Skillnaden mellan smörjelse i Gamla testamentet och Nya testamentet blir tydligare när vi betraktar Guds ursprungliga syfte för sitt folk. När han kallade Abraham lovade han att alla jordens släkter skulle bli välsignade genom honom (Genesis 12:1--3). Senare förklarade Gud sin avsikt att göra Israel till ett rike av präster och ett heligt folk (Exodus 19:5--6). En präst tjänar Gud på andras vägnar, så denna kallelse var inte avsedd att gynna enbart Israel. Genom sitt utvalda folk avsåg Gud att uppenbara sig för folkslagen. Under det Gamla förbundet blev dock prästtjänsten inom Tabernaklet ett ansvar för ett särskilt utnämnt prästerskap. Kungar utsågs likaså genom smörjelse, och den helige Andes kraftutrustning förknippades särskilt med specifika individer kallade att tjäna Gud i ansvarspositioner. Detta förhållande blir synligt när Samuel smörjer Saul och David. I båda berättelserna är den fysiska smörjelsen nära förbunden med Herrens Andes ankomst (1 Samuel 10:1, 6; 16:13). Den yttre handlingen markerar en gudomlig utnämning, medan den helige Ande ger den kraft som krävs för att fullfölja den.
Genom Jesus Kristus går Guds syfte att upprätta ett kungligt prästerskap in i sin fullbordan under det Nya förbundet. Jesus är både vår Överstepräst och Kung, och genom hans offer har vi förts nära Fadern. I 1 Petrusbrevet 2:4--9 (1 Peter 2:4--9) beskrivs de troende som levande stenar som byggs upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap och ett kungligt prästerskap. Uppenbarelseboken 1:5--6 (Revelation 1:5--6) förklarar likaså att Jesus har gjort oss till kungar och präster åt sin Gud och Fader. Denna kallelse är inte förbehållen en liten grupp särskilt utnämnda församlingsledare; varje äkta efterföljare till Jesus tillhör hans kungliga prästerskap. Den helige Andes utgjutelse vid pingst visar ytterligare på den extraordinära betydelsen av denna nya verklighet. De troende är nu Guds Andes boning och kallas att tjäna honom på världens vägnar. Detta betyder inte att församlingen har ersatt Israel eller att Guds löften till det judiska folket har upphävts. Romarbrevet 11:16--18 (Romans 11:16--18) beskriver troende från folkslagen som grenar inympade i det ädla olivträdet, delaktiga i dess rikedom medan de bärs upp av dess rot. Fysisk smörjelse förblir meningsfull under det Nya förbundet, men dess större betydelse finns i den andliga verklighet som nu är tillgänglig genom Jesus Kristus: Guds folk, fyllt med hans Ande, tjänande som hans kungliga prästerskap.
Smörjelsens Hus