Absolut. Det finns ingen biblisk grund för antagandet att bruket av smörjelseolja upphörde med det Gamla förbundet eller att det bör begränsas uteslutande till församlingsledare som ber för de sjuka. Genom hela Skriften var personlig smörjelse en vanlig sedvänja bland Guds folk. Rut instruerades att tvätta och smörja sig innan hon närmade sig Boas (Ruth 3:3), Predikaren 9:8 (Ecclesiastes 9:8) uppmanar oss att inte låta vårt huvud sakna olja, och Jesus själv instruerade sina lärjungar att smörja sina huvuden och tvätta sina ansikten när de fastade (Matthew 6:16--18). Hans instruktion var inte avsedd att inrätta en ny religiös ceremoni för fasta. Personlig smörjelse var snarare så vanlig att ett avstående från den kunde dra uppmärksamhet till någons sorg eller fasta. Jesus ville att hans efterföljare skulle fortsätta sin normala personliga omvårdnad istället för att medvetet framstå som bedrövade för att få religiöst erkännande. Smörjelse uttryckte också slutet på sorg och återkomsten av glädje och upprättelse, vilket visas när David tvättade sig, smorde sig och gick in i Herrens hus för att tillbe (2 Samuel 12:20). I Nya testamentet smorde lärjungarna också de sjuka med olja och botade dem (Mark 6:12--13), medan Jakob 5:14--16 (James 5:14--16) ger specifika instruktioner om de äldste som ber över och smörjer dem som är sjuka. Personlig smörjelse och smörjelse av andra finns därför båda närvarande i den bibliska berättelsen, även om deras omständigheter och ansvar skiljer sig åt.
Den utbredda personliga användningen av smörjelseolja fortsatte bland de första kristna men blev gradvis alltmer begränsad allteftersom kyrkliga seder och formaliserade religiösa praxis utvecklades. I den västerländska kyrkan kom smörjelse så småningom att starkt förknippas med föreskrivna riter som utfördes av församlingsledare, särskilt i samband med svår sjukdom och dödens annalkande. Men kyrklig tradition får aldrig bli den slutgiltiga auktoriteten för att avgöra vad Skriften tillåter. Varje troende är en del av det kungliga prästerskap som upprättats genom Jesus Kristus (1 Peter 2:4--9), och personlig smörjelse kräver inte tillstånd från en pastor eller annan religiös befattningshavare. Situationen är annorlunda när man smörjer andra människor, utnämner någon till en maktposition eller invigar platser och ägodelar. Sådana handlingar involverar bibliska principer om ansvar, utnämning och erkänd auktoritet, som inte bör ignoreras. Personlig smörjelse förblir dock tillgänglig för de troende som ett synligt uttryck för tro, välsignelse, upprättelse och hängivenhet till Gud. Den bör aldrig bli en tom ritual utförd av vana, vidskepelse eller religiös plikt. Dess syfte är att ge uttryck åt en levande relation med Herren och vårt beroende av hans helige Ande.
Smörjelsens Hus