Nej. Även om smörjelse av de sjuka tydligt lärs ut i Nya testamentet, bortser en begränsning av varje form av smörjelse till denna enda tillämpning från den vidare bibliska berättelsen. Markus 6:13 (Mark 6:13) beskriver lärjungarna som smorde sjuka människor med olja och botade dem, medan Jakob 5:14--16 (James 5:14--16) ger instruktioner om bön och smörjelse genom församlingens äldste. Smörjelse förekommer dock också genom hela Skriften i samband med personlig omvårdnad, invigning, gudomlig utnämning, glädje, välsignelse och upprättelse. Jakob smorde en sten efter sitt möte med Gud (Genesis 28:18), David smorde sig själv när hans sorgeperiod tog slut (2 Samuel 12:20), och Predikaren 9:8 (Ecclesiastes 9:8) uppmuntrar till personligt bruk av olja. Mest betydelsefullt är att Jesus instruerade sina efterföljare att smörja sig själva under fasta (Matthew 6:17). Inget av dessa avsnitt beskriver smörjelse av en sjuk person. Skriften ger därför en mycket bredare förståelse av smörjelse än enbart bruket att be för fysisk helande.
Smörjelsens andliga innebörd är nära förbunden med den helige Andes närvaro och kraft. Fysisk smörjelse fungerar som en profetisk trosgärning, som ger ett synligt uttryck i den naturliga världen åt vår förtröstan på en andlig verklighet som Gud har etablerat. I Jesaja 61:3 (Isaiah 61:3) ersätter glädjens olja sorgen, vilket visar syftet med Guds upprättande verk. Samma avsnitt, citerat av Jesus i Lukas 4:18--19 (Luke 4:18--19), avslöjar syftet med hans smörjelse: att förkunna evangeliet, hela de förkrossade, befria fångar och sätta de förtryckta fria. Guds mål är att frälsa, hela, befria och upprätta. Personlig smörjelse gör det möjligt för troende att uttrycka sin tro på den helige Andes närvaro och verk i vardagslivet, inte bara under sjukdomsperioder. Att begränsa bruket av smörjelseolja uteslutande till de sjuka snävar in en sedvänja som Skriften presenterar i flera olika sammanhang.
Smörjelsens Hus