Ja. Personlig smörjelse var en vanlig del av vardagslivet bland Israels folk, och Jesus hänvisade till det som en välkänd sedvänja. Psalm 104:15 talar om olja som får ansiktet att lysa, medan Predikaren 9:8 uppmanar oss att inte låta vårt huvud sakna olja. Betydelsen av denna sedvänja blir särskilt tydlig när vi undersöker vad som hände när människor slutade smörja sig själva. I 2 Samuel 14:2 instrueras en kvinna att inte använda olja, så att hon ska framstå som att hon sörjt länge. Daniel avstod likaså från att smörja sig under en tre veckor lång sorgeperiod (Daniel 10:2--3). Jesus talade om en liknande situation i Matthew 6:16--18. Vissa människor försummade medvetet sitt vanliga utseende under fasta för att göra sin religiösa hängivenhet synlig för andra. Jesus instruerade sina efterföljare att tvätta och smörja sig som vanligt, och hålla sin fasta mellan sig själva och sin himmelske Fader.
Daglig smörjelse kan också ha en vacker andlig betydelse för kristna idag. Det är ett profetiskt uttryck för vårt beroende av den helige Ande, som bor i oss och utrustar oss att leva för Jesus Kristus. Precis som lamporna i Tabernaklet krävde en ständig tillförsel av olja för att hållas brinnande, är vi beroende av den helige Andes ständiga närvaro och verk för att lysa med Kristi ljus (Exodus 27:20--21). Personlig smörjelse kan bli ett enkelt dagligt trosögonblick där vi erkänner hans närvaro, tackar honom för hans verk inom oss och överlämnar oss själva på nytt till Gud. Det är inte en religiös plikt, en magisk formel eller ett krav för att behålla vår frälsning. Syftet är inte att upprätta ännu en regel, utan att återupprätta en meningsfull biblisk sedvänja som riktar våra hjärtan mot Jesus och stärker vårt medvetna beroende av hans Ande.
Smörjelsens Hus